Konsten Att Mönstra
Denna vecka har hittils bjudit på såväl en måndag som en tisdag som en onsdag. Men för att göra det än mer intressantare (du trodde inte det kunde bli än mer intressantare va?) Så erbjuder jag nu läsaren att få en djupare inblick i vad som har hänt. Lite som en repris av veckans första tre dagar.
Veckan hade sin begynnelse på en måndag, datumet var den 19 februari 2007 och dimman låg tätt över lützen även denna dag. Denna dag var en av de viktigare 365, då jag hade andra ärenden att uppfylla än att traska till helvetet (läs Farsta Gymnasium). Plikten kallade denna dag! Eller åtminstone Pliktverket kallade. Och när plikten kallar är man där i tid. Eller åtminstone en timme och 10 minuter för tidigt i mitt fall. Nå väl, nog med detaljer. Allt drog igång vid 09:00 och dryga 66 förväntasfulla ungtuppar skulle få sina öden klarlagda för sig vid dagens ände. Som en av de första 11 på plats ingick jag i grupp blå. Våran resa började i ett färgglatt rum på andra våningen där vi fick ta del av en mycket lärorik instruktionsfilm (läs propaganda) som berörde olika moment som vi under dagen skulle få ta oss igenom. Efter denna 15 minuter långa genomgång var alla i rummet upplysta och på hugget. Därefter var det var man för sig själv (då endast 1 tanig tös skymtades under dagens gång). För min egen del öppnade jag upp med att glänsa lite med att göra inskrivningsprovet i någon timme ("hej ångestframkallande kuber och tärningar") och sedan med min perfekta hörsel och syn. A i så väl hörsel som syn löd slutresultatet efter första testomgången. Nu nalkades det mytomspunna muskelstyrkeprovet, vilket var långt ifrån det man i huvudet tänker på när man hör ordet. Ouppvärmd, i jeans och iklädd en jätte stilig djurgårdströja kastades jag in i ett dunkelt rum med en vad som till synes måste varit en kvinnlig 60+.are för att lyfta en stång och "trycka hälarna ända ner i källaren...". Det blev en 8.a, hade förväntat mig ett bättre resultat men med tanke på att allt i stort sett hängde på tekniken och att "pressa hälarna ända ner i källaren..." vilket jag givetvis inte lyckades med så är det ändå ett godkännt resultat. Tämligen besviken och omtumlad fick jag återgå till väntrummet för att sitta av 30 minuter innan en snäll själ sa att det nog var dags för mig att gå på lunch. I tätt följe med två andra entusiastiska pojkar, varvid en hette kim och en johannes, bar det av mot den lokala (troligtvis enda) pizzerian där det bjöds på husmanskost i sin allra bästa form dvs grå/beigea köttbullar + pulverpotatismos lagade av folk med ursprung från andra regioner än där köttbullar med potatismos uppfanns (för övrigt var detta år 1971)... Med mat i magen och med lite bättre humör väntade nu psykologen. När mitt namn ropades ut på svenska med norsk brytning fick jag upp förhoppningar i taket för att sedan raseras i avgrunden när jag insåg att det inte alls var väder-tone på 4.an som var min psykolog. Istället var det heidi som mycket väl kan ha tag sin psykologexamen i Nya Guinea. Efter att ha konstaterat att jag inte (längre) tar droger och att jag inte lider av ångest eller annan depression satte hon en stark 7:a. Här fick jag även reda på att jag fick en 7.a på inskrivningsprovet vilket också var bra gjort. Därefter slog tanken (nej det gjorde inte så värst ont) mig att jag skrivit lika många ord som det finns invånare i centrala kramfors och att klockslaget visade 23:27 och det kanske vore dags att skippa detaljerna och gå mer på sak.
Nå väl, nu fick jag gå till doktorn och klä av mig på överkroppen inför en främmande man som nyfiket utforskade min kropp (JA, DET VAR FÖRSTA GÅNGEN NÅGOT LIKNANDE HÄNDE OCH JA! SÅKLART JAG VAR RÄDD OCH KÄNDE MIG SMUTSIG EFTERÅT). Han gav iaf sitt godkännade och skickade mig till cykeln för att våran kära försvarsmakt skulle få en bättre inblick i hur pass väl konditionsmässigt (lol) jag låg till. Efter många stön och krigsskri fick jag en klar 9.a. Tämligen nöjd bytte jag om för att till slut ta ett ordentligt snack med inskrivningsförrättaren. Denna mans primära uppgift skiljer sig inte mycket alls ifrån den syokonsulenten som ledde mig till att begå det ödesdigra misstaget att välja farsta gymnasium, så det var inte med en hel del förtroende eller avgudande som jag steg in i rummet. Dock visade sig mina värsta farhågor vara som bortblåsta när jag väl utväxlade några ord med herren, som för övrigt var kustjägare samma år som min pyssling till kusin Charlie. Efter många om och men beslöt vi oss för att välja dessa tre befattningar i rangordning: Fallskärmsjägare, Robotgruppbefäl och slutligen som tredje val Jägarspecialist (ända uppe i arvidsjaur, "hej 3.de gradens köldskador").
För att sedermera bekräfta det som på långt håll ses som tämligen uppenbart var vi tvungna att än en gång sätta min goda fysik på prov. Nu var det sista testet som krävdes av mig Jägartestet! Efter 75 stepups på vardera ben med en 20 kgs tung stridssäck 2000 på ryggen som följdes av 5 stycken resningar med först höger å sedan vänster ben ur sittandes position hade jag äntligen klarat Jägartestet. Med detta ur världen kunde jag nu äntligen skicka iväg mina tre val och kasta mig in i duschen för att tillsammans med johannes slå följe till roslagsbanan och börja våran långa färd hemåt efter en mycket lång, men i slutändan väldigt väl genomförd dag!
På tisdag hade jag skola + gym och simning och på onsdag (läs idag) hade jag skola + gym och simning.
Summan av kardemumman = måndagar är längre än tisdagar och onsdagar?
*Over and out*
+
* Mönstring/Lumpen 08
* Vetskapen om att ett sportlov nalkas inom några dagar
-
* Tidiga morgonar
* Det faktum att jag inte är så het på simning som jag hade förväntat mig
Veckan hade sin begynnelse på en måndag, datumet var den 19 februari 2007 och dimman låg tätt över lützen även denna dag. Denna dag var en av de viktigare 365, då jag hade andra ärenden att uppfylla än att traska till helvetet (läs Farsta Gymnasium). Plikten kallade denna dag! Eller åtminstone Pliktverket kallade. Och när plikten kallar är man där i tid. Eller åtminstone en timme och 10 minuter för tidigt i mitt fall. Nå väl, nog med detaljer. Allt drog igång vid 09:00 och dryga 66 förväntasfulla ungtuppar skulle få sina öden klarlagda för sig vid dagens ände. Som en av de första 11 på plats ingick jag i grupp blå. Våran resa började i ett färgglatt rum på andra våningen där vi fick ta del av en mycket lärorik instruktionsfilm (läs propaganda) som berörde olika moment som vi under dagen skulle få ta oss igenom. Efter denna 15 minuter långa genomgång var alla i rummet upplysta och på hugget. Därefter var det var man för sig själv (då endast 1 tanig tös skymtades under dagens gång). För min egen del öppnade jag upp med att glänsa lite med att göra inskrivningsprovet i någon timme ("hej ångestframkallande kuber och tärningar") och sedan med min perfekta hörsel och syn. A i så väl hörsel som syn löd slutresultatet efter första testomgången. Nu nalkades det mytomspunna muskelstyrkeprovet, vilket var långt ifrån det man i huvudet tänker på när man hör ordet. Ouppvärmd, i jeans och iklädd en jätte stilig djurgårdströja kastades jag in i ett dunkelt rum med en vad som till synes måste varit en kvinnlig 60+.are för att lyfta en stång och "trycka hälarna ända ner i källaren...". Det blev en 8.a, hade förväntat mig ett bättre resultat men med tanke på att allt i stort sett hängde på tekniken och att "pressa hälarna ända ner i källaren..." vilket jag givetvis inte lyckades med så är det ändå ett godkännt resultat. Tämligen besviken och omtumlad fick jag återgå till väntrummet för att sitta av 30 minuter innan en snäll själ sa att det nog var dags för mig att gå på lunch. I tätt följe med två andra entusiastiska pojkar, varvid en hette kim och en johannes, bar det av mot den lokala (troligtvis enda) pizzerian där det bjöds på husmanskost i sin allra bästa form dvs grå/beigea köttbullar + pulverpotatismos lagade av folk med ursprung från andra regioner än där köttbullar med potatismos uppfanns (för övrigt var detta år 1971)... Med mat i magen och med lite bättre humör väntade nu psykologen. När mitt namn ropades ut på svenska med norsk brytning fick jag upp förhoppningar i taket för att sedan raseras i avgrunden när jag insåg att det inte alls var väder-tone på 4.an som var min psykolog. Istället var det heidi som mycket väl kan ha tag sin psykologexamen i Nya Guinea. Efter att ha konstaterat att jag inte (längre) tar droger och att jag inte lider av ångest eller annan depression satte hon en stark 7:a. Här fick jag även reda på att jag fick en 7.a på inskrivningsprovet vilket också var bra gjort. Därefter slog tanken (nej det gjorde inte så värst ont) mig att jag skrivit lika många ord som det finns invånare i centrala kramfors och att klockslaget visade 23:27 och det kanske vore dags att skippa detaljerna och gå mer på sak.
Nå väl, nu fick jag gå till doktorn och klä av mig på överkroppen inför en främmande man som nyfiket utforskade min kropp (JA, DET VAR FÖRSTA GÅNGEN NÅGOT LIKNANDE HÄNDE OCH JA! SÅKLART JAG VAR RÄDD OCH KÄNDE MIG SMUTSIG EFTERÅT). Han gav iaf sitt godkännade och skickade mig till cykeln för att våran kära försvarsmakt skulle få en bättre inblick i hur pass väl konditionsmässigt (lol) jag låg till. Efter många stön och krigsskri fick jag en klar 9.a. Tämligen nöjd bytte jag om för att till slut ta ett ordentligt snack med inskrivningsförrättaren. Denna mans primära uppgift skiljer sig inte mycket alls ifrån den syokonsulenten som ledde mig till att begå det ödesdigra misstaget att välja farsta gymnasium, så det var inte med en hel del förtroende eller avgudande som jag steg in i rummet. Dock visade sig mina värsta farhågor vara som bortblåsta när jag väl utväxlade några ord med herren, som för övrigt var kustjägare samma år som min pyssling till kusin Charlie. Efter många om och men beslöt vi oss för att välja dessa tre befattningar i rangordning: Fallskärmsjägare, Robotgruppbefäl och slutligen som tredje val Jägarspecialist (ända uppe i arvidsjaur, "hej 3.de gradens köldskador").
För att sedermera bekräfta det som på långt håll ses som tämligen uppenbart var vi tvungna att än en gång sätta min goda fysik på prov. Nu var det sista testet som krävdes av mig Jägartestet! Efter 75 stepups på vardera ben med en 20 kgs tung stridssäck 2000 på ryggen som följdes av 5 stycken resningar med först höger å sedan vänster ben ur sittandes position hade jag äntligen klarat Jägartestet. Med detta ur världen kunde jag nu äntligen skicka iväg mina tre val och kasta mig in i duschen för att tillsammans med johannes slå följe till roslagsbanan och börja våran långa färd hemåt efter en mycket lång, men i slutändan väldigt väl genomförd dag!
På tisdag hade jag skola + gym och simning och på onsdag (läs idag) hade jag skola + gym och simning.
Summan av kardemumman = måndagar är längre än tisdagar och onsdagar?
*Over and out*
+
* Mönstring/Lumpen 08
* Vetskapen om att ett sportlov nalkas inom några dagar
-
* Tidiga morgonar
* Det faktum att jag inte är så het på simning som jag hade förväntat mig
Kommentarer
Trackback
